3-30-300 som metod för en grönare stad : en jämförelse mellan Möllevången Väst och Söderkulla i Malmö

Abstract: Urbaniseringen fortsätter i Sverige och Malmö är den stad där befolkningen ökar mest i hela landet. Genom ett förtätat stadsplaneringsideal, där fler människor och funktioner ska få plats, effektiviseras markanvändningen och exploatering på värdefull natur- och jordbruksmark minskar. I och med förtätningen hotas bevarandet av den befintliga grönstrukturen inuti i städerna. Det finns inga garantier för att nya former av grönska helt kan ersätta och kompensera för de positiva effekterna en befintliga grönstruktur kan bidra med för klimatet. Därav ökar behovet av metoder för grönplanering med riktlinjer att eftersträva i planeringsskedet. Under 2022 presenterade Cecil Konijnendijk van den Bosch en regel med syftet att bygga hållbarare städer genom att sätta upp kvantitativa mål för stadsgrönska. Regeln kallas 3-30- 300 och innebär att varje invånare ska kunna se tre träd från hem, skola och arbetsplats, varje stadsdel ska nå en krontäckningsgrad på minst 30 % och slutligen att varje invånare ska ha nära tillgång (minst 300 meter) till närmsta stora (minst en hektar) grönområde eller park. Denna studie syftar till att undersöka 3-30-300-regelns mål i relation till en förtätad stad och dess ytanvändning. Därför ställer vi oss frågan: Vilka fördelar och nackdelar finns med 3-30-300-regeln som metod för att införa mer stadsgrönska? Genom att undersöka om det finns skillnader i möjligheten att uppnå regelns mål, i två olika tätbebyggda stadsdelar i Malmö, diskuteras vilka förutsättningar som krävs för att nå högre andel stadsgrönska samt hur 3-30-300-regeln mäter sig mot andra riktlinjer och metoder inom grönplanering. Efter tillämpning av regeln i jämförelsestudien mellan Möllevången väst och Söderkulla kan vi konstatera att 3-30-300-regeln lämpar sig väl som metod för att på ett övergripande plan få en översikt av stadens grönstruktur och för att därefter bedöma stadens behov av ökad grönska. Jämförelsestudien visar att en mindre tätbebyggd stadsdel, Söderkulla, ligger närmare 3-30-300-regelns mål än en mer tätbebyggd stadsdel, Möllevången väst. Eftersom behovet av ökad grönska är större i den förtätade staden, blir även behovet av 3-30-300-regeln större i områden som Möllevången väst. För att kunna applicera regeln i den redan byggda och förtätade staden behövs dock kompletteringar med hänsyn till platsspecifika förutsättningar. Genom att komplettera regeln med andra metoder inom grönplanering kan variation och god kvalitet på grönskan uppnås. Att följa regeln slaviskt kan bli problematiskt och att anpassa tillämpningen motsäger heller inte 3-30-300-regelns mål.