MRSA och dess påverkan på grisproduktionen

Abstract: Staphylococcus aureus är en viktig patogen och kommensal på hud, slemhinnor och luftvägar hos djur och människor. Meticillin-resistenta S. aureus (MRSA) är bakterier som förvärvat resistens mot β-laktamantibiotika genom genen mecA eller mecC som sitter på ett överförbart segment (SCC). MRSA har visat sig kunna överföras mellan olika arter vilket har gett ökat intresse för dessa bakterier. Hos grisar är bakterierna vanligen inte associerade med sjukdom, de blir ofta bärare utan kliniska symptom. Det är oklart hur grisproduktionen påverkas av MRSA och därför lägger denna litteraturstudie fokus på det, med avseende på olika typer av MRSA, dess spridning och resistens. MRSA kan spridas vid direkt kontakt mellan djur, direkt kontakt mellan djur och människor eller via luft. Den vanligaste typen på gris är ST398 och denna kan även överföras till människa. Den kan orsaka infektion hos båda arter men ofta resulterar det i ett asymptomatiskt bärarskap. Detta utgör främst en risk för människor i nära kontakt med grisar, t.ex. djurhållare, veterinärer, veterinärstudenter och familjemedlemmar till dessa. Många isolat av MRSA har visat sig vara multiresistenta och resistenta mot sådana antibiotika som används för viktiga patogener inom grisproduktionen. S. aureus har flera möjligheter att överföra sina resistensgener till andra bakterier. I Sverige är det oklart hur stort problem MRSA är inom grisproduktionen. Åtgärder för MRSA-positiva besättningar varierar mellan olika länder och i Sverige arbetar man i nuläget endast med hygienåtgärder och information till berörda parter. Man arbetar med förebyggande åtgärder i form av att MRSA-positiva djur eller sperma från sådana djur inte får importeras till avelsbesättningar. Enligt beräkningar skulle kostnaden för bekämpning av MRSA hos djur vara större än kostnaden av ett förebyggande arbete mot introduktion i besättningar. Man har även visat att samhällskostnaden för MRSA handlar om mer än vårdkostnader. Det kan påverka välfärden för bärare, de kan få svårare infektioner och även drabbas av smärta och ångest på grund av bärarskap. Allt detta skulle i sin tur kunna påverka grisproduktionen.