Jämförelse av tre diagnostiska metoder vid kronisk ledsjukdom hos katt

Abstract: SAMMANFATTNING Syftet med denna studie har varit att jämföra användbarheten av de tre diagnostiska metoderna smärtprotokoll, tryckmätningsmatta samt klinisk ortopedisk undersökning för att upptäcka kronisk ledsmärta hos katt. Av 23 medverkande katter hade 11 tidigare diagnosticerats med kronisk ledsjukdom vid Skara Djursjukhus och 12 var friska kontroller. Vid undersökningstillfället fick djurägarna först fylla i tre smärtprotokoll. Katterna fick sedan gå över en tryckmätningsmatta som registrerar hur mycket vikt som läggs på varje tass, och även hoppa från 1 meters höjd ned på tryckmätningsmattan. Katterna genomgick också en klinisk ortopedisk undersökning. I studien kunde samtliga tre diagnostiska metoderna smärtprotokoll, tryckmätningsmatta och klinisk ortopedisk undersökning skilja mellan friska katter och katter med kronisk ledsjukdom. De smärtprotokollsvar som visade störst skillnad mellan friska katter och katter med kronisk ledsjukdom gällde symtom från rörelseapparaten, höjd och frekvens på hopp samt sovvanor. Vid passager över tryckmätningsmattan var parametern ”max force symmetry”, dvs. symmetrin mellan olika bens maximala belastning, den som visade sig vara mest användbar för att fånga upp individer med avvikande mätvärden. Enligt den litteratur som finns kan det vara svårt att få rättvisande resultat från klinisk ortopedisk undersökning av katter. I denna studie visade klinisk ortopedisk undersökning skillnad mellan friska katter och katter med kronisk ledsjukdom. Studien var dock inte blindad utan den undersökande veterinären kände till vilka katter som var friska och vilka som hade en tidigare diagnos gällande problem från rörelseapparaten. Detta examensarbete har lagt grund för kommande studier inom området kronisk ledsjukdom och smärtutvärdering hos katt, men för att säkra resultatet bör smärtprotokollen testas i större skala. Förutom ytterligare forskning inom diagnostik behövs fler studier kring bakomliggande orsaker till kronisk ledsjukdom hos katt. Målet bör vara att komma fram till förebyggande åtgärder som kan skydda katter från kronisk ledsjukdom.