Prioritering av bestånd beaktande spatial aggregering till avverkningstrakter

Abstract: För att garantera att skogen avverkas på ett uthålligt sätt tar Holmen med hjälp av Heureka PlanWise ca vart tionde år fram en strategisk plan (avverkningsberäkning) för att se hur stora volymer som går att avverka uthålligt. Till grund för avverkningsberäkningen ligger en inventering av skogsinnehavet. Inventeringen syftar till att säkerställa skogens aktuella status. Den avverkningsnivå som tas fram ligger fast fram till dess att nästa inventering genomförs. Varje år upprättas med hjälp av PlanWise en taktisk plan som tar fram vilka bestånd som ska slutavverkas de kommande 15 åren samt vilka bestånd som ska gallras under de kommande 10 åren. Den taktiska planen är uppdelad i femårsperioder. När det på distrikten ska beslutas om vilka bestånd som ska planeras i fält varje år för att komma upp till avverkningsnivån, plockas bestånd från den första och andra femårsperioden ut med hänseende att klustra samman bestånd till trakter. I detta arbete har alternativa taktiska planer tagits fram med hjälp av PlanWise med syfte att undersöka hur nuvärdet förändras om det ställs krav på klustring samt jämnhet i sortiments- och bärighetsklassfördelning. Detta för att se om möjligheten att, redan när den taktiska planen skapas, klustra bestånd till trakter. GIS har använts för att koppla bestånd till två vägsegment via två olika skotningsalternativ. När bestånd kopplades till vägsegment använde PlanWise en restriktion som skapar en vägöppningskostnad för varje vägsegment som använts. I optimeringsmodellen har bestånd kunnat dela på vägöppningskostnad om de skotas till samma vägsegment, under samma säsong, i samma period och har samma åtgärd. Är vinningen att dela på vägöppningskostnaden större än förlusten i skogligt nuvärde kommer bestånd att väljas att åtgärdas samtidigt. Resultatet visar att det är möjligt att klustra bestånd till trakter med hjälp av en vägöppningskostnad och att metoden att låta PlanWise välja mellan två skotningsalternativ fungerar. Att ställa krav på jämnhet i trädslagsutfall och bärigheter kostar relativt lite i förlust av skogligt nuvärde. I dagsläget kan optimeringsmodellen fungera som ett beslutsstöd för de på distrikten som arbetar med att välja vilka bestånd som ska planeras i fält varje år. För att kunna använda de i detta examensarbete framtagna taktiska planerna på ett realistiskt sätt utan stora omstruktureringar, krävs förbättring av optimeringsmodellen som gör att vägsegmenten kan sammankopplas till vägar. Detta för att bestånd som ligger efter samma väg men är kopplade till två olika vägsegment ska kunna dra fördel av att avverkas samtidigt.