Kokvigans strategiska värden : en intervjustudie

Abstract: Denna studie är gjord med anledning av den pris- och utbudsvariation som har ägt rum de senaste åren inom nötköttsproduktionen. Efter några gyllene år med rekordhöga priser och en ökande konsumentmedvetenhet och efterfrågan på Svenskt kött har vi upplevt en brist av slaktdjur delvis beroende på att producenter väljer att spara kvigor till rekrytering. Dessa fakta leder in på hur det går att nå flexibilitet i sin produktion för att kunna matcha marknadsbehovet vilket kan vara svårt i en så långsiktig bransch som lantbruk och djurproduktion. Här kommer ungkon eller kokvigan, som den kallas i studien, in som ett alternativ. En kokviga är en ko som kalvat en gång och sedan slutgöds innan slakt. En kviga har överlag något sämre kalvningsresultat än en ko men kokvigan har visat sig ha en bättre fettansättning och en större slaktkropp än en kviga vilket kan motivera risken med kalvningen. Utifrån bakgrunden i studien dras slutsatsen att kokvigan bör kunna bidra med både fler djur till slakt eller rekrytering samt högre kvalitet på det kött som kommer ut på marknaden. Det finns ett fåtal källor om kokvigan som produktionsgren bl.a. har Gård och Djurhälsan satt ihop en skrift om modellen. Vad som saknades var bl.a. en studie som kartlägger vad producenterna själva tycker om produktionen, vilka strategiska värden de såg med modellen och vad som var grundläggande för att lyckas uppfylla de värdena. Genom att genomföra djupintervjuer med fyra producenter spridda över södra och mellersta Sverige och analysera svaren med hjälp av en Business model canvas är slutsatsen att samtliga producenter anger samma parametrar men att fokus låg på olika punkter. Parametrar som togs upp var främst ett ökat värde på kvigan i form av en kalv, större antal djur med säkrare kalvnings och modersegenskaper som underlag till rekrytering för de som även har traditionella dikor. Även ökad köttkvalitet i form av lägre andel fett men ofta även större slaktkroppar då kokvigan i regel är äldre då hon går till slakt kontra en kviga. Ytterligare parametrar som tas upp är kokvigans effektivitet kontra en diko då kvigan hela tiden utför ett arbete i form av egen tillväxt, fostertillväxt eller mjölkproduktion medan en ko har en minde effektiv period under lågdräktigheten efter avvänjningen. Slutligen fanns även ett värde i att till större grad säkra kalvförsörjningen till gårdens egen slaktuppfödning.