Embryotransfer på häst : möjligheter och problematik

Abstract: Denna litteraturstudie syftar till att beskriva bakgrund och metodik för embryotransfer (ET) på häst samt att redogöra för faktorer som är nödvändiga för ett lyckat resultat. Dessutom belyses problematik av olika slag, både gällande begränsningar för framgångsrik utveckling av metoden och brister i befintliga studier. Etiska aspekter och eventuella hälsorisker för både ston och avkomma är ytterligare några perspektiv som kommer behandlas. ET är en reproduktionsbiologisk teknik som har använts på häst i över 40 år. Tekniken innebär att embryon samlas från ett donatorsto i ett tidigt stadium för att sedan överföras till ett mottagarsto som får genomgå resterande del av dräktigheten samt förlossning. Detta koncept används för att gener ska kunna föras vidare från ston som av olika anledningar inte kan bli mödrar själva. Det kan exempelvis tillämpas på äldre, subfertila ston, vilket från början var syftet när metoden etablerades. I dagsläget är det dock mest populärt att använda det för att avla på ston som samtidigt ska kunna fortsätta tävla eller för att ett sto ska kunna få flera avkommor under ett år. En viktig fördel med ET är att embryon många gånger kan importeras/exporteras istället för levande djur, vilket jämförelsevis utgör färre hälsorisker. Det finns därmed många bra användningsområden för ET men samtidigt förekommer skepticism och det är inte alla rasför-eningar som tillåter tekniken utan restriktioner. För att genomföra ET krävs flera veterinära åtgärder, exempelvis brunstsynkronisering, urspolning av livmodern för insamling av embryon och själva överföringen till mottagarstoet, vilken utförs med antingen en kirurgisk eller icke-kirurgisk metod. I Sverige är det endast tillåtet med icke-kirurgisk överföring och det är även i lagstiftningen reglerat vilka typer av hormoner som får användas för att synkronisera brunsten mellan donator- och mottagarsto. Många faktorer behöver vara optimala för framgångsrik ET. Kvalitén på ingående ston, spermier och embryon är några exempel som påverkar resultatet. Det finns även flera begränsningar och en av de viktigaste är att det är svårt att inducera superovulation på ston. Detta innebär att varje donatorsto oftast avger ett eller två embryon per ägglossning vilket därmed inte lämnar stort utrymme för misstag. Det finns många aktuella forskningsområden för att ytterligare kunna utveckla användningen av ET, vilket tycks pågå för fullt. Dock finns vissa brister i den forskning som hittills gjorts, framför allt gällande hälsoeffekter för ston och avkomma. Hur hästarna påverkas långsiktigt av denna teknik jämfört med om traditionell avel hade använts är både intressant och viktigt att ta reda på och därför efterlyses mer sådan forskning.