Analys av föda för vitryggig hackspett och rödlistade vedlevande skalbaggar : utvärdering av tre olika behandlingar

Abstract: Den vitryggiga hackspetten har sedan 1950-talet blivit en sällsynt art i det svenska landskapet. Nedgången beror främst på det moderna skogsbruket där barrskog till stor del har ersatt blandbestånd och gammal lövskog. Hackspetten är beroende av gammal lövskog som innehåller solexponerade döda och döende träd, vilket också är en livsmiljö som gynnar många andra arter. Den vitryggiga hackspetten fungerar som en paraplyart vilket innebär att många samexisterande arter skulle gynnas av återställandet av dess livsmiljö. Idag pågår ett nationellt restaureringsprojekt för hackspetten som syftar till att bevara den biologiska mångfalden i Sverige. Denna studie har undersökt den vitryggiga hackspettens föda och rödlistade vedlevande skalbaggar i skogar under tre olika typer av behandling: kommersiellt skötta blandskogar (C), restaurerade områden (R) och målhabitat för vitryggig hackspett (W). Resultat visar att för hackspettens föda finns det signifikant fler individer och högre artrikedom i W jämfört med R och C. För rödlistade arter är det signifikant fler individer i W än i R. De statistiska analyserna har inte funnit någon signifikant skillnad mellan R och C. Orsaker till att det inte finns någon signifikant skillnad mellan R och C studeras genom analys av andelen död ved och beståndstyp i behandlingarna. Resultat från analyserna visar att det inte finns någon signifikant skillnad mellan R och C avseende beståndstyp. Från en 10 år tidigare studie, utförd på samma områden för R, har en högre abundans och artrikedom för rödlistade arter påvisats jämfört med vår studies resultat. Orsak till detta kan vara att restaureringens effekt har reducerats, då restaureringen utfördes för cirka 20 år sedan. För att bibehålla effekten av restaurering för vitryggig hackspett kan underhåll krävas för att upprätthålla tillförseln av död ved och främja lövträd. För att den vitryggiga hackspetten och andra arter med liknande preferenser inte ska dö ut behöver återskapande av habitat utföras på landskapsnivå.