Vad hände med den goda beredskapen? : den svenska livsmedelsberedskapen som en del av jordbrukspolitiken, åren 1947–1990

Abstract: Efter stora svårigheter med livsmedelsförsörjningen under första världskriget rustade Sverige upp sin livsmedelsberedskap för att klara av att försörja sin befolkning under en längre tids avspärrning och krig. Under 1900-talets andra del skulle dock den livsmedelsberedskapsförmåga som byggdes upp efter andra världskriget komma att stadigt minska. Uppsatsen har med utgångspunkt i denna förmågeminskning studerat hur jordbrukspolitiken mellan 1947 och 1990 påverkade livsmedelsberedskapen. Syftet har varit att förstå på vilka grunder och med vilka antaganden livsmedelsberedskapen utformades och hur reformeringsprocesser som dessa antaganden mynnade ut i påverkade livsmedelsberedskapen. För att svara på syftet har uppsatsen utgått från följande frågeställningar; Vilka problemrepresentationer tillskrev jordbrukspolitiken livsmedelsberedskapen och vilken problematik syftade jordbrukspolitiken att lösa? Vilken roll hade den förda rationaliseringspolitiken i att förändra livsmedelsberedskapen? Det insamlade materialet, som utgjorts av ett flertal av de jordbrukspolitiska beslut som fattades under den undersökta perioden, har behandlats och analyserats utifrån metoden What is the problem represented to be? formulerad av Carol Bacchi. Metoden har använts för att synliggöra jordbrukspolitikens problemrepresentationer av livsmedelsberedskapen och med vilka antaganden dessa skapades för att förstå de politiska besluten om reformeringsprocesser i jordbruket och livsmedelsberedskapen. Teorin om den formella rationaliteten har använts för att närmare undersöka hur två företeelser under rationaliseringspolitiken, mekaniseringen av jordbruksproduktionen och beredskapslagring som metod för livsmedelsberedskap, möjliggjorde genom problemrepresentationerna, att spela in i förändringen av livsmedelsberedskapen. Analysen av problemrepresentationerna visar att jordbrukspolitiken hade en starkt kritisk inställning till livsmedelsberedskapen, främst ur ekonomiska betingelser. Problemrepresentationerna framställde bland annat livsmedelsberedskapen som ett hinder för jordbruksproduktionen att effektiviseras och bli lönsam, det vill säga ett hinder för att fullt ut genomföra målsättningarna med rationaliseringspolitiken. Vidare framställdes livsmedelsberedskapen som en orsak till överproduktion i jordbruksproduktionen, vilket skapade stora kostnader för samhället. Problemrepresentationerna möjliggjorde och föranledde därigenom rationaliseringsreformer som skulle komma att dramatiskt förändra både jordbruksproduktionen och livsmedelsberedskapen. Problemrepresentationerna var bland annat avgörande i att sänka livsmedelsberedskapens mål om självförsörjning. Vidare visar de två rationaliseringsprocesserna att rationaliseringen åstadkom en separering mellan jordbruksproduktionen och livsmedelsberedskapen då livsmedelsberedskapen allt mindre kom att handla om att upprätthålla inhemsk produktion och alltmer om beredskapslagring. Som ett resultat blev jordbruksproduktionen allt mer specialiserad mot att producera varor för export, medan livsmedelsberedskapen blev allt mer beroende av export.