Arbetsmarknadens parter blir lagstiftare - En analys av processen bakom nya LAS

Abstract: År 2022 genomfördes den största reformen av lagen (1982:80) om anställningsskydd (anställningsskyddslagen) någonsin. Processen var historisk eftersom ändringarna grundades i en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter, Huvudavtal om trygghet, omställning och anställningsskydd. Förhandlingarna bakom huvudavtalet pågick under flera år. Parterna bakom huvudavtalet hade en tydlig vision för hur anställningsskyddet skulle förändras. Båda parter fick ge med sig på olika punkter för att sluta avtal. De huvudsakliga och viktigaste förändringarna för anställningsskyddet berör uppsägning. Uppsatsen utreder huvudavtalets bestämmelser, dess föranledande förhandlingar och parternas missnöje med tidigare lagstiftning. För en djupgående inblick i detta område har intervjuer genomförts med förhandlare från avtalets parter. Vidare utreds anställningsskyddslagens föregående lydelse i förhållande till den nya. Den okonventionella lagstiftningsprocessen och kritiken den fått analyseras. Uppsatsen visar att förändringen av lagstiftningen kommer att bidra till en mer förutsägbar och flexibel uppsägningsprocess för både arbetstagare och arbetsgivare. Parter som är bundna av huvudavtalet erhåller mer ingående bestämmelser på området. De ges även större friheter att påverka uppsägningsprocessen än de som enbart regleras genom den semidispositiva Anställningsskyddslagen. Det faktum att lagstiftningsprocessen i fråga endast ger delar av arbetsmarknaden lagstiftningsmakt gör den problematisk. Även framtida reformer av lagstiftningen riskerar bli problematiska, då frågor väcks kring huruvida parterna bakom huvudavtalet måste konsulteras vid ändringar.