Hundägares bedömning av smärta hos hund i Sverige

Abstract: Ett stort antal av hundar i Sverige drabbas av smärta. Smärtan kan vara akut eller kronisk och upplevas på varierande sätt som kan leda till att hundarna uppvisar olika tecken på smärta. Smärta har en stark koppling till livskvalitet och välfärd. Smärta medför ett ökat lidande för hundar som går med oupptäckt, obehandlad smärta. För att smärta i olika former ska kunna detekteras och behandlas är det viktigt att kunna identifiera tecken på smärta. I jämförelse med djurhälsopersonal har djurägaren mer kontakttid med hunden samt har en ökad kännedom om dess karakteristiska beteende. Djurägarens interaktion med hunden sker även i en mer avslappnad miljö än klinikmiljön. Följaktligen har djurägare en utökad möjlighet att tidigt detektera smärta hos sin hund. Ju mer kunskap kring smärta och tecken på smärta som djurägare har desto lättare blir det för djurägare att kunna upptäcka smärta hos sina hundar och möjliggöra för dem att få veterinärmedicinsk vård. Detta arbete för en kandidatexamen inom djuromvårdnad syftade till att studera vilka smärtsignaler som beskrivs i litteraturen samt att undersöka ifall de tecken som hundägare i Sverige förknippar med smärta överensstämmer med den vetenskapliga dokumentationen. Arbetet avgränsades till att endast inkludera respondenter som tidigare upplevt att deras hund uppvisat tecken på smärta. Arbetet baserades på en litteraturöversikt gällande smärta, smärttecken, metoder för smärtbedömning och djurägarperspektiv samt en enkätundersökning baserad på litteraturen. Antal svarande på enkäten var 239 varav 166 slutförde enkäten. Enligt enkätundersökningen var tecken som hundägarnas (n=166) associerade med akut smärta exempelvis förändring i kroppspositionering/hållning, hälta, förändring i reaktion vid beröring, beteendeförändringar och vokalisering. Hälta, påverkan på ledrörlighet, minskad villighet att hoppa upp i soffa/säng/bil, minskad rörelseförmåga efter lång vila och sämre förmåga att gå i trappor var tecken som associerades med kronisk ortopedisk smärta av hundägare. Slutligen var tecken som hundägarna associerade med kronisk oral smärta dålig andedräkt, minskad aptit, kvarlämnande av mat, minskat intresse för användning av pinnar eller leksaker som kräver att hunden behöver använda munnen samt att hunden åt mer långsamt. De tecken som djurägarna i enkätundersökningen associerade som tecken på smärta överensstämde i stor utsträckning med den vetenskapliga dokumentationen. Vidare studier inom ämnet krävs dock för att med säkerhet kunna dra generella slutsatser kring hundägares smärtbedömning i Sverige.