Planteringspunktens påverkan på plantöverlevnad

Abstract: Skogsvårdslagen har sedan 1903 satt krav på återväxt på avverkade skogsmarker. Skyddet för dessa plantor har historiskt gått från kemisk plantbehandling till mekaniskt skydd och olika former av markbehandling. Tidigare studier har visat att olika markberedningsmetoder har mindre påverkan på plantornas tillväxt och överlevnad än vad själva planteringspunkten och väder har. På uppdrag av Södra skogsägarna ska vikten av planteringspunktens utredas i denna studie. Södra har tidigare tillämpat en två-gradig bedömning av planteringspunkten i sina uppföljningar, godkänd (består av ren mineraljord minst 10 cm i diameter) och ej godkänd. 2022 implementerade de även bedömningen optimal planteringspunkt (består av ren mineraljord minst 20 cm i diameter). Syftet med den här studien är att utreda planteringspunktens påverkan på plantöverlevnad. Visar en optimal planteringspunkt bättre vitalitet och överlevnad hos plantan än en godkänd planteringspunkt, alternativt en ej godkänd planteringspunkt? En fältstudie utfördes för att besvara denna fråga. Studien utfördes i södra Sverige inom tre av Södras verksamhetsområden, Broby VO, Mönsterås VO och Oskarström VO. Totalt inventerades 2 011 plantor uppdelade på elva trakter. Bedömning gjordes på plantornas vitalitet och överlevnad samt planteringspunkten. Även registrering av observerade godkända och optimala planteringspunkter utfördes med syftet att utvärdera Södras instruktion för plantinventering. Efter datainsamling utfördes analys av materialet för att hitta eventuella samband och trender. Initialt utfördes en analys av samtliga inventerade plantor. Denna analys visade att 83 procent av plantorna var levande, 10 procent skadade och 7 procent döda. Gällande andelen levande, skadade och döda plantor var skillnaderna små mellan de olika planteringspunkterna. De optimala planteringspunkterna visade dock på en något högre överlevnad (94 %) att jämföra med de godkända (83 %) och de ej godkända (75 %). Frekvensen av levande plantor var signifikant högre för optimala planteringspunkter än för godkända och ej godkända punkter (p < 0,001). Utöver den analysen utfördes ytterligare analyser för att identifiera andra faktorer som kan påverka resultatet. Bland annat en gjordes en jämförelse mellan inventerade tall- och granplantor. Resultatet visade att tallen hade en högre andel levande plantor som var planterade i optimala planteringspunkter (35%) än vad som var fallet för gran (23%). Även dödligheten avvek mellan de två trädslagen, där endast 2 procent av tallplantorna bestod av döda plantor medan motsvarande siffra för granen var 10 procent. En jämförelse mellan denna studies inventering och Södras tidigare sommaruppföljningar utfördes också med syftet att utvärdera Södras instruktion gällande inventering av plantor samt godkända och optimala planteringspunkter. Resultatet av jämförelsen visade att denna studies inventering gav liknande resultat som den ena av de tidigare inventeringarna men avvek drastiskt från de andra två. De två som avvek visade dock liknande siffror till varandra. Medelavvikelsen i bedömning av godkända planteringspunkter mellan denna studie och samtliga tidigare uppföljningar visade att ungefär 37 procent fler godkända planteringspunkter identifierades av denna studie än vid tidigare uppföljningar. Avvikelsen vid samma jämförelse av optimala planteringspunkter var betydligt högre. Slutsatsen gällande planteringspunktens påverkan på plantöverlevnad är att det finns en signifikant skillnad, men att den är ganska marginell. Det bedöms som tveksamt om tillämpningen av en optimal planteringspunkt för både planterare och uppföljare är värt kostnaden med tanke på dessa marginella skillnader. I jämförelsen mellan denna studie och tidigare uppföljningar identifierades även en relativt hög skillnad vid bedömning av den optimala planteringspunkten i fält, vilket tyder på en viss subjektivitet i bedömningen. Även om instruktionen är tydlig avspeglas inte objektiviteten i fält då det verkar kunna skilja mycket i bedömningarna.