Att se framtiden i historien : att utforska platsers tidsjup och låta historiken motivera fortsatt utveckling och gestaltning, med fallstudie av Björnsnäs säteri

Abstract: Förestående arbete har syftat till att utforska hur landskapsarkitekten kan arbeta med platsers tidsdjup och historiska kontext utifrån sin gestaltande roll. Grunden för arbetet är tesen att platsers historik kan utgöra en resurs och resultera i mer välgrundade utvecklingsförslag. Om förmågan att utläsa platsens tidsdjup istället brister riskerar element som fyller en värdefull roll som historieberättare och bidrar till platsens karaktär att försvinna. I arbetets första del Att arbeta med en plats tidsdjup - utforskande av metoder utifrån landskapsarkitektens gestaltande roll utforskas hur landskapsarkitektens arbetsprocess skulle kunna se ut i arbetet med en miljös historiska tidsdjup för att nyttja informationen i utvecklingen av platsen. Arbetsprocessens fyra delar är inspirerad av vedertagna modeller som modifierats med utgångspunkt i hur varje moment bäst skulle kunna bistå landskapsarkitekten i sin gestaltande roll. Målet har varit att få fram en så pass enkel arbetsprocess att den kan utgöra en naturlig del av arkitektens gestaltningsarbete, och fokus har legat på processens tillämpbarhet. De två första momenten handlar om insamlande av information om platsen genom historisk dokumentation och nulägesbeskrivning vilken främst baseras på fältinventeringar. Det tredje momentet handlar om att analysera och värdera framtagen information för att identifiera om anläggningen innehar några kulturhistoriska värden. Analysresultatet används sedan i processens fjärde och sista moment - att formulera utvecklingsförslag för platsen. Som en metod för att få fram arbetsprocessen testades den kontinuerligt genom att appliceras i arbetets fallstudie som presenteras i del 2 - Fallstudie Björnsnäs. Studieplatsen Björnsnäs är ett säteri beläget utanför Norrköping i Östergötland. Fokus har legat på parkmiljön kring mangårdsbyggnaden från mitten av 1800-talet men även godslandskapet i sin helhet har berörts eftersom det även bedöms relevant att diskutera tidsdjupet i storskaliga landskap. I fallet med Björnsnäs utgör godslandskapet en viktig kontext för parken och mangården. Säteriet i sig har en rik kulturhistoria som sträcker sig tillbaka till åtminstone 1500-talet, och har även en personhistoriskt intressant bakgrund kopplat till trädgårdspersonligheten Rudolf Abelin liksom arkitekterna Isak Gustaf Clason och Agi Lindegren. Parken är idag mycket förenklad men den framtagna arbetsprocessen möjliggjorde utläsandet av element med historisk koppling som annars varit svåra att identifiera för någon som är oerfaren i uppgiften. En god kännedom om den plats som ska omgestaltas är viktigt generellt för att kunna ta fram välförankrade utvecklingsförslag, och en av slutsatserna från studien är att ett nyttjande av en miljös historik som underlag för en plats fortsatta utveckling kan bidra till ytterligare en dimension i utvecklingsförslaget. Detta kan bidra till miljöer med en tydligare kontinuitet och en inbyggd kulturhistorisk pedagogik. Den framtagna arbetsprocessen med fyra moment som studien resulterat i har sammanfattningsvis potentialen att bidra till landskapsarkitektens inlärning av platsen och dess historik med en rimligare arbetsinsats utifrån sin avskalade form jämfört med studerade metoderna.