Det är okej, men inte optimalt. Samnyttjande av parkmark mellan förskola och närboende i Umeå

Abstract: Samnyttjande är ett relativt nytt planeringskoncept som erbjuder större möjlighet till fler funktioner på mindre yta. Förskolor och parkmiljöer är två funktioner som måste ta plats i en stad samt besitter stora värden – de kräver däremot stora arealer. Denna kandidatuppsats är ett samarbete med Umeå Kommun och en kompletterande utvärdering av samnyttjandeprojektet Rosendalsparken. I denna kandidatuppsats genomförs det en tematisk analys av en litteraturstudie som behandlar skolgårdens och förskolegårdens utformning, samnyttjande med fokus på förskola och parkmiljö samt gestaltning och design, landskapsarkitektur med fokus på design av urbana, offentliga miljöer samt barriärens problematik och möjligheter i skapande av rum. Enkätmaterial av och intervjuer med verksamma och närboende sammanställs med fokus på användande och upplevelse av parkmiljö, förskolegård och dedikerad samnyttjandeyta. Slutsatser som dras är att ytan behöver prioriteras för barnen på förskolan då de måste få tillräckligt stor yta i sin utemiljö, en för liten yta är potentiellt skadlig. Man bör i stället lindra effekten på de närboendes negativa upplevelser av förskoleverksamhetens säkerhetskrav, om sådana finns. Det presenteras även en konceptuell lösning som framhäver barriären som den mest effektiva lösningen för samnyttjande mellan förskola och närområdespark.