Mellan här och där : en analys av stadens form ur ett gåendeperspektiv

Abstract: Stadens form är en produkt av all tidigare stadsplanering. Ytmässigt har en stor del av våra städer vuxit fram under efterkrigstidens modernistiska stadsplanering, då funktionalitet, framkomliga transporter, ljus, luft och rymd resulterade i de glesa ytterstadsstrukturer vi ser på många platser idag. Resultatet av detta menar många är bilens dominans, segregation, glapp i stadsväven och barriärer som måste överbryggas. I Linköpings kommun finns en ambition om att förändra detta genom att låta innerstadens kvaliteter växa utåt och knyta an till resten av staden. Så kallade strategiska stråk ska bilda en ryggradsstruktur med vars hjälp en nära och levande stad med ökad gång- och cykeltrafik kan växa fram. Liksom det modernistiska stadsbyggandet totalt dominerade på sin tid är nu förtätning och sammankoppling av stadsväven viktiga begrepp inom stadsplaneringen. Utifrån ovanstående förutsättningar har det här arbetet föresatt sig att utreda diskursen kring en sammankopplad stad; varför det egentligen betraktas som något positivt, och om det också finns negativa aspekter av sammankoppling. Med sammankopplingen som planeringsförutsättning har en fallstudie gjorts av ett av de strategiska stråken i Linköping, där den urbana formens förutsättningar för ökad gångtrafik har studerats. Sammantaget presenterar arbetet en metodik för att kunna omvandla teoretiska resonemang och använda analysmetoder i en praktisk planeringssituation. Arbetet ger exempel på och prövar olika analysmetoder för att studera stråkets förutsättningar på ett upplevelsemässigt, rumsligt och strukturellt plan. Utifrån en fenomenologisk synvinkel konstateras stråkets särställning bland stadens element genom att ha rollen både som objekt, och ett sammanhang med saker bortom vad vi direkt kan se framför oss. Stråket studeras därför utifrån dess olika relation till omgivningen beroende på val av perspektiv; som gaturum, en sammanbindande struktur i närområdet eller en del av stadens övergripande rörelsemönster. I uppsatsens avslut diskuteras bland annat behovet av ett tvärkopplande sammanhang mellan stråket och kringliggande bebyggelse; att integrerade trafiklösningar kan bidra till att stärka stråket vad gäller orienterbarhet och aktivitet; samt nödvändigheten också av upplevd sammankoppling utöver den rent fysiska aspekten.