Går det att planera för anpassning till förändringar i det urbana landskapet? - i så fall, hur?

Abstract: Vi lever i en föränderlig värld vilket ger både möjligheter och utmaningar när det gäller att planera inför framtiden. Vägen dit är inte någon linjär ekvation och för att hantera denna ovisshet krävs stor respekt och anpassning till dynamik och föränderlighet. Stadens struktur formas av sin tid och befäster villkoren för livet i staden för en lång tid framöver men måste samtidigt kunna anpassas till de förändringar den utsätts för. Att bygga stad är en ständigt pågående process. Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur planeraren kan arbeta för att hantera förändringar i urbana landskap för att möjliggöra eller underlätta för utveckling och anpassning till förändringar. Planerarens tankesätt, roll och verktyg gällande stadsbyggnad med fokus på föränderlighet och hållbarhet analyseras och problematiseras i uppsatsen. Olika tankesätt och processformer jämförs och diskuteras i samband med planering för långsiktighet och föränderlighet. Den mentala inställningen att acceptera föränderlighet tycks vara en förutsättning för att kunna angripa långsiktigheten och verkar även kräva ett synsätt snarare riktat mot processtänk än en linjär ekvation med bestämda start- och målpunkter. För att ta reda på hur planeraren kan hantera förändringar och utmaningar behövs en definition och beskrivning av vilka som åsyftas. I uppsatsen väljs några stora globala utmaningar ut och behandlas. Dessa är skilsmässan mellan natur och kultur, en växande befolkning, miljöproblem, markanvändning, klimatförändringar, globalisering, urbanisering och relationen mellan stad och land. De flesta av vår tids stora utmaningar består av konsekvenserna av den konflikt mellan kultur och natur som uppstått i en mental skilsmässa dem emellan. För att lösa dessa problem och få oss att inse att vi är del av samma system, en helhet, behöver vi sluta kopplingen både mentalt och spatialt. De planeringsverktyg som studerats närmre i uppsatsen har varit miljölagstiftning, de nationella miljömålen, planeringsprocessen och resiliensstrategin. En fallstudie av hur en stadsstruktur baserad på resiliensstrategin skulle kunna se ut har även utförts. Projektet för fallstudien använder förändring som strategi och försöker lösa några av de stora globala förändringarna i ett blivande campusområde i Stockholms stad, kallat Albano Resilience Center. Albano Resilience Centers detaljplan och dess miljökonsekvensbeskrivning har granskats och stämts av mot de 16 nationella miljömålen. En fördjupning har också gjorts i projektets process från vision till verklighet. Detta är för att granska projektet utifrån de utvalda planeringsverktygen och undersöka hur väl de fungerar i praktiken i detta specifika fall.