Dagvattenhantering som katalysator för urbana ekosystemtjänster : ett gestaltningsförslag för Timboholmsparken i Skövde

Abstract: De pågående klimatförändringarna är vår tids största globala utmaning. Global uppvärmning ökar risken för extremväder och redan nu kan vi bland annat se en ökande översvämningsproblematik runtom i världen. Översvämningsproblematiken blir särskilt påtaglig i de urbana områdena som sam-tidigt kan se en starkt ökande inflyttning. Denna urbanisering och dess medföljande förtätning leder ofta till en ännu högre risk för översvämningsproblem samtidigt som städerna blir allt mindre resistenta och fler och fler människor tvingas uppleva problematiken. För att klara av de framtida kli-matförändringarna behöver städerna därför utveckla skydd eller mer hållbar design och stadsplane-ring för att klara av de ökande dagvattenmängderna vilka ofta ska tas hand om i de allt färre kvar-varande grönytorna i städerna. Detta examensarbete syftar till att undersöka hur dagvattenproblematiken kan vändas till positiva element för staden och dess invånare i form av ekosystemtjänster. Genom metoden Evidence Based Landscape Architecture - EBLA (Brown & Corry 2011) utforskas om dagvattenhantering kan an-vändas som katalysator för urbana ekosystemtjänster. Genom en litteraturöversikt över dagvattens betydelse för urbana ekosystemtjänster, skissarbete och avstämningar med dagvattenkonsulter skapades ett fakta- och praktikbaserat underlag, redovisat i Bilaga 1: Dagvattenlistan, där de idag vanligen använda dagvattenanläggningarnas potential till att just katalysera urbana ekosystemtjänster undersökts. Undersökningens resultat appliceras sedan i ett gestaltningsförslag för en översvämningsproblematisk grönyta i Skövde i Västergötland. Utifrån examensarbetets undersökning utformas ytan till en park som omhändertar en dagvattenvolym motsvarande ett hundraårsregn och samtidigt katalyserar en rad olika urbana ekosystemtjänster. Arbetet visar att det är möjligt att katalysera urbana ekosystemtjänster med hjälp av dagvattenhantering och att dagvatten därför i den framtida stadsutvecklingen bör ses som en resurs snarare än ett komplext stadsbyggnadsproblem. Däremot styrker examensarbetet också att dagvattenrelaterat ar-bete innefattar en komplexitet som i inte får försummas. Även om arbetet visar att det med hjälp av dagvattenhantering går att katalysera urbana ekosystemtjänster diskuteras också om detta tillvägagångssätt är det mest idealiska för en hållbar stadsutveckling. De designprinciper som presenteras av studien kan beskrivas som ekosystemtjänsteffektiva dagvattenlösningar användbara i översvämningsproblematiska områden, men bör inte ses som ett argument för att kunna effektivisera grönytor och på så sätt bygga bort många av dem i framtidens städer. Examensarbetets resultat blir exempel på hur ekosystemtjänsteffektiva lösningar skapade av dagvattenanläggningar kan se ut och verka på platser där översvämning blivit en realitet. Eftersom klimat-förändringar och urbanisering leder till ökade översvämningsproblem globalt, diskuteras vikten av att både rädda den befintliga stadsstrukturen från översvämningsproblem som att förhindra problemen i framtidens stadsdelar. Examensarbetet lyfter i slutreflektionen att det är först när båda dessa aspekter beaktas som dagvattenhantering kan bidra till en hållbar stadsutveckling.