Bisfenol A i urin från sällskapshundar : en riskfaktor för prostataförändringar?

Abstract: Bisfenol A (BPA) är ett hormonstörande ämne som bl.a. används i tillverkningen av epoxi- och polykarbonatplaster, vilka i sin tur används i bl.a. nappflaskor och matförpackningar. Det är sedan länge känt att en stor del av befolkningen exponeras för BPA, framförallt via oralt intag, men även andra exponeringsvägar är kända. Huruvida tamhundar exponeras, till vilken grad och vilken effekt det kan tänkas ge finns det få studier på. Experimentella studier på gnagare har dock visat tydliga effekter på reproduktionssystemet, t.ex. förändringar på prostata och förstadier till prostatacancer. Prostataförändringar är vanligt förekommande hos äldre, intakta hanhundar och syftet med denna studie var därför att undersöka förekomst av BPA i urinen på tamhundar, samt om en eventuell förekomst av BPA skulle kunna anses vara en riskfaktor för prostataförändringar hos hund. Urinprov samlades in från åtta hundar med symptom på prostataförändringar eller prostataförändringar diagnosticerade med ultraljud samt från tio symptomfria, intakta kontrollhundar och analyserades sedan för förekomst av BPA. Djurägarna fick svara på ett antal frågor som berörde hundarnas hemmiljö. Resultaten visade att samtliga hundar i studien exponerats för BPA, men däremot fanns inget signifikant samband mellan BPA-halter i urinen och prostataförändringar. Inte heller sågs några signifikanta samband mellan hundarnas hemmiljö och BPA-halter i urinen. Halterna i urin (medel 1,22 ng/ml) låg i nivå med, eller något under, de halter som kunnat visas i olika studier på människa, förutom en hund som hade högre halter (128,43 ng/ml). Vid en jämförelse av hundarnas beräknade dagliga intag av BPA och tolererbart dagligt intag för människa är det inte troligt att BPA utgör någon risk för hund, men med tanke på det låga antalet hundar i studien och att en hund hade högre halter kan det inte heller helt uteslutas. Fler och större studier behövs för att fastställa ett samband samt kartlägga exponeringsvägar.