Gestaltningsprinciper för utemiljöer vid demensboenden : ett gestaltningsförslag för Ängsklockans äldreboende

Abstract: Detta examensarbete syftar till att undersöka hur utemiljöer till demensboenden kan gestaltas utifrån de boendes behov och förmågor. När en person drabbas av en demensdiagnos följer ofta flera symptom, bland annat så kan människans kognitiva förmågor försämras, vilket kan påverka hennes minne, språk, orienteringsförmåga och tidsuppfattning. Landskapsarkitekten behöver vara medveten om hur personer som lider av en demenssjukdom uppfattar och tolkar sin omgivning och värdet i att gestalta efter deras behov och förmågor. Genom bakgrundstudier har flera gestaltningsprinciper tagits fram, vilka ger riktlinjer på hur en utemiljö till ett demensboende kan gestaltas med hänsyn till målgruppen. Gestaltningsprinciperna behandlar såväl utemiljöns strukturella uppbyggnad, hur sinnen kan stimuleras för att väcka minnen samt andra viktiga aspekter att ta hänsyn till vid utformning av utemiljöer till demensboenden. För att visa på hur gestaltningsprinciperna kan användas i praktiken presenteras i arbetet ett gestaltningsförslag på utemiljön tillhörande Ängsklockans äldreboende i Västerås. Detta examensarbete belyser hur viktig den närmsta utemiljön är för personer som lider av en demensdiagnos, likväl som det belyser landskapsarkitektens roll och ansvar när det kommer till att gestalta efter målgruppens behov och förmågor. Alla människor, oavsett sjukdom, ålder eller bakgrund ska ha rätt till en anpassad utemiljö. När personen själv inte kan föra sin talan måste medmänniskan hjälpa till. Det behöver inte vara mer kostsamt eller ta mer tid att gestalta en utemiljö anpassad efter målgruppen, så länge som kunskap finns kring vad målgruppen behöver och efterfrågar.