Problembeteenden hos sällskapspapegojor

Abstract: Att ha papegojor som sällskapsdjur har blivit väldigt populärt, det är det fjärde vanligaste husdjuret i USA. Men antalet papegojor med beteendestörningar är högt och olika sorters stereotypier och självmutilerande beteenden som fjäderplockning är vanligt hos sällskapspapegojor. Syftet med den här studien är att se på vilka beteendestörningar som är vanligast hos sällskapspapegojor och vilka naturliga beteenden de grundar sig på. Syftet är även att kolla på hur olika berikningar kan bota och förebygga problembeteenden och stereotypier. Anledningen till att sällskapspapegojor utvecklar så många problem är troligen orsakat av hur de hålls. Genom att se hur papegojor lever naturligt kan man som djurägare försöka att skapa en så bra och snarlik naturlig miljö som möjligt. Vilda papegojor ägnar största delen av sitt dygn till att vila eller sova. Den aktiva tiden ägnas åt putsning, födosökande och sociala beteenden där vokalisering och gemensamhetsputsning är en stor del. Många av papegojors problembeteenden är kopplade till dessa naturliga beteenden och restriktioner i möjligheterna att utföra dessa. De vanligaste problembeteendena är olika sorters orala och lokomotiva stereotypier, fjäderplockning, skrikande och överdriven rädsla för nya objekt som visar sig genom aggressivitet eller flykt. Det går att förebygga och bota dessa problembeteenden med hjälp av olika berikningar. De berikningar som har visat sig ha bäst effekt är samkönad parhållning, födosöksberikningar och miljöberikningar i buren. Studier har visat att parhållning ger bäst effekt för att förebygga skrikande, stereotypier, rädsla och fjäderplockning. Födosöksberikningar ger bra effekt mot orala stereotypier och fjäderplockning. Miljöberikningar skall helst varieras för att få ut bäst effekt för att förebygga problembeteenden som orala och lokomotiva stereotypier. Det gäller att som veterinär ha koll på vad som kan göras för att förebygga och bota problembeteendena och informera djurägare som kommer in med sina problempapegojor. Det som gäller är att djurägaren känner till papegojans naturliga behov och vet vilka berikningar som kan hjälpa för att möta dessa behov.