Blandstadens utemiljö : landskapsarkitekturens roll och utformning med Vallastaden i Linköping som fallstudie

Abstract: Blandstaden är ett begrepp som förekommer inom modern svensk stadsplanering och omfattar teman som delvis beror av utemiljön. Samtidigt verkar inte mycket vara skrivet om blandstadens utemiljö och dess möjligheter. Syftet med denna studie är därför att undersöka landskapsarkitekturens roll och utformning i den nya stadsdelen Vallastaden i Linköping. Stadsdelen designades efter principer som anknyter till konceptet blandstad, men hur har det blivit i praktiken? Undersökningen innefattar litteraturstudier om blandstaden som begrepp samt planeringsdokument från Vallastaden. Stadsdelen besöktes under två dagar och semistrukturerade intervjuer genomfördes med tre berörda landskapsarkitekter. Studien visar att blandstadens utemiljö också kan vara blandad både funktions- och utseendemässigt. En slutsats är att kombinationer av funktionsintegrerad, blandad och tät bebyggelse riskerar att ge oklara gränser mellan privat och offentlig karaktär i stadens rum. Blandstadens risk för konflikter förekommer även i utemiljön, särskilt då många behov samsas om samma plats. I Vallastaden begränsades gröna och sociala kvaliteter under planeringens gång, även om dessa värden tog stor plats tidigt i planeringsprocessen. Dock visar Vallastaden exempel på att hur utemiljön kan förekomma i både nya och varierande former. Studien visar även att gatu-, vatten-, och grönstruktur är potentialer för landskapsarkitekturen i blandstaden. Den estetiska variationen i Vallastadens utemiljö i form av konst, material och utrustning kan vara en inspiration för framtida blandstäder. En fortsatt diskussion om utemiljöns roll och utformning efterfrågas.