Små bostadsgårdar stora problem : täthetsidealets effekter på förvaltningssektorns skötselarbete och den långsiktiga hållbarheten

Abstract: Av FN:s 17 globala mål för hållbar utveckling finns två mål av särskilt intresse för landskapsarkitekturen i kontexten hållbar stadsplanering, mål 11: Hållbara städer och samhällen samt mål 15: Ekosystemtjänster och biologisk mångfald. För att uppnå dessa mål krävs att stadsplanerare hittar långsiktigt hållbara lösningar. Den samtida stadsplaneringens vision om ett hållbart samhälle stavas förtätning, ett stadsbyggnadsideal som präglat den svenska stadsplaneringen i över 40 år. Med förtätade städer följer kompakta bostadsgårdar. I många kommuner tillämpas verktyget grönytefaktor, en räknemodell som hjälper planeringssektorn att tillgodose tillräckligt med ändamålsenliga grönytor på kompakta bostadsgårdar. Men i dagsläget saknas uppföljning, tillika utvärdering, av de bostadsgårdar som gestaltats utifrån denna princip. Å andra sidan finns kunskap att hämta från förvaltningssektorn, vars uppgift är att sköta om och utveckla dessa bostadsgårdar, som en del i ledet av en hållbar stadsutveckling. Genom kvalitativa djupgående intervjuer med representanter från förvaltningssektorn i Uppsala får man ett nytt perspektiv av täthetsidealets och grönytefaktorns effekter. Slutsatsen är att till följd av förtätning och tillämpande av grönytefaktor skapas mångfunktionella bostadsgårdar, vilket leder till en småskalig utformning. Det leder i sin tur till en komplex förvaltning. Detta äventyrar den hållbara stadsutvecklingen. Vidare forskning inom detta område blir viktigt för att finna lösningar på hur samspelet kan stärkas.